Min filisofi runt viltspårandet

Tänkte jag skulle dela med mig av hur jag ser på det här med viltspår och varför jag börjat träna vad som i många ögon anses sent.

Jag är uppväxt med tax och där hade rasen ett undantag från SKKs bestämelser för när en tax fick starta på ett officiellt viltspårsprov. Den ålder de hade förut var 6 månader. Nu för tiden har man höjt denna ålder till 9 månader rätt över för alla raser. När denna ändring genomfördes var det många röster som talade för att man förstörde det träningsupplägg som en del hade för tax (viltspår, drev och/eller gryt).

Med facit i hand så kan jag nog säga att ändringen var bra. Man ska inte börja för tidigt med sådant. Man ska låta valpar vara valpar osv.
Dock inte sagt att de ska få bekanta sig med vad vilt är, tvärtom det är nog bara bra i det långa loppet. Men man ska inte ha fokuserad träning med allt för unga hundar.

Nu kommer säkert någon bli upprörd när jag säger att en springer mognar lite senare och man har andra saker som måste vara befästa tidigare än viltspår för att få en bra jakthund.
Visst taxar mognar snabbare, men här har man inte samma krav när det gäller grundlydnad som en springer har.
En tax (som per definition är "olydig") behöver inte kunna sitt, ligg hit osv i samma utsträckning som en springer. Visst är det alltid bra att ha den lydnaden, men det är inte direkt avgörande för den fortsatta jaktutbildningen.

En springer som ska användas för praktisk jakt behöver ha sitt befäst in i ryggmärgen (under förutsättning att amn använder sitt för att stoppa hunden när ett vilt reser sig). Har man inte denna lydnad finns det ingen mening att fortsätta med fältträning. Så här har vi ett mycket större krav på oss som hundförare och dressörer.

Så i min värld befäster man grundlydnad tills man vet att man kan sätta sin hund i alla situationer. Jag väntar fortfarande på den stunden själv :-)
Ändock har jag nu valt att påbörja viltspårsträning.

Jag ahr dömt många hundar på viltspår och jag har varit med på många skarpa eftersök. Detta har nog gjort att ajg ahr lite högre förväntningar på mig själv och lilla Noona än vad jag har på de hundar jag dömer eller tränar. Men av just den aledningen har jag valt att börja träna viltspår när Noona nästan är 11 månader. Rätt eller fel får tiden utvisa.

Det sorliga är att ajg insett att jag redan gjort en del misstag i grunddressyren och kommer få sota bittert för det i nästkommande steg. Men så länge man lär sig saker varje dag kommer det nog att ordna sig.

Närmast i pipen ligger nu det inofficiella grundprovet, start på allmänlydnadskurs (för att få mer social träning) och sen kommer FART testet i slutet på månaden.
Sen blir det bockjakt första maj följt av Dylta bruk 2-3 maj.
Sen ser vi fram emot en underbar sommar och en underbar fågeljakt i höst.