Grundprov utanför Enköping

Då har man fått landa resultatet från Grundprovet som hölls utanför Enköping.
Noona och jag hade ett sent startnummer innan lunch så väntan fick henne att bli lite oberäknelig, men det är sånt som de skall kunna klara. Vi åkte trots att vi viste att apporteringen absolut skulle misslyckas. Men syftet med provet för mig var att få se hur det går till och även få åsikter och idéer från andra.

Bert, som dömde gav mig flera bra tips om hur jag kan gå vidare och få till det som behövs. Han ansåg även att potentialen verkligen finns där, så jag var nöjd när vi åkte därifrån.

Så vad gjorde vi då?
Hunden bedöms efter följande punkter:

• Jaktlust/Arbetsvilja 4
  
• Sök och mönster 2
  
• Fart och stil 1
  
• Följsamhet och sammarbetsförmåga 4
  
• Stadga 4
  
• Skottreaktion 7
  
• Markeringsförmåga 2
  
• Apporteringslust 1
  
• Apportgrepp 0
  
• Allmänt uppträdande 7
  

Så 1:an på fart fick vi för att Noona inte orkade hålla farten uppe hela bedömningsperioden. Men Domaren var nöjd med hennes fart när hon orkade. Så här blir det kondis och styrka för både hund och ägare.
Markering fick vi en 2:a för att hon inte brydde sig om en av de fåglar som domaren kastade ut.
Apportering misslyckades helt, som väntat, så här blev det botten poäng. MEn det var väntat. Det som nu bör ske är att sätta apporteringen på 100% lydnad istället för spontanapportering.

Så på med mer fysik och fläkt. In med apporteringslydnad. Domaren ansåg att Noona vär väldigt lydig så hon skulle få springa lite vind för våg och långsamt bli intagen till sökets storlek.

Men som sagt. Första starten för oss. JAg har lärt mig en hel del och vi är överlag jättenöjda.
Och GRATTIS Annica till Gk på Grundprovet

Min filisofi runt viltspårandet

Tänkte jag skulle dela med mig av hur jag ser på det här med viltspår och varför jag börjat träna vad som i många ögon anses sent.

Jag är uppväxt med tax och där hade rasen ett undantag från SKKs bestämelser för när en tax fick starta på ett officiellt viltspårsprov. Den ålder de hade förut var 6 månader. Nu för tiden har man höjt denna ålder till 9 månader rätt över för alla raser. När denna ändring genomfördes var det många röster som talade för att man förstörde det träningsupplägg som en del hade för tax (viltspår, drev och/eller gryt).

Med facit i hand så kan jag nog säga att ändringen var bra. Man ska inte börja för tidigt med sådant. Man ska låta valpar vara valpar osv.
Dock inte sagt att de ska få bekanta sig med vad vilt är, tvärtom det är nog bara bra i det långa loppet. Men man ska inte ha fokuserad träning med allt för unga hundar.

Nu kommer säkert någon bli upprörd när jag säger att en springer mognar lite senare och man har andra saker som måste vara befästa tidigare än viltspår för att få en bra jakthund.
Visst taxar mognar snabbare, men här har man inte samma krav när det gäller grundlydnad som en springer har.
En tax (som per definition är "olydig") behöver inte kunna sitt, ligg hit osv i samma utsträckning som en springer. Visst är det alltid bra att ha den lydnaden, men det är inte direkt avgörande för den fortsatta jaktutbildningen.

En springer som ska användas för praktisk jakt behöver ha sitt befäst in i ryggmärgen (under förutsättning att amn använder sitt för att stoppa hunden när ett vilt reser sig). Har man inte denna lydnad finns det ingen mening att fortsätta med fältträning. Så här har vi ett mycket större krav på oss som hundförare och dressörer.

Så i min värld befäster man grundlydnad tills man vet att man kan sätta sin hund i alla situationer. Jag väntar fortfarande på den stunden själv :-)
Ändock har jag nu valt att påbörja viltspårsträning.

Jag ahr dömt många hundar på viltspår och jag har varit med på många skarpa eftersök. Detta har nog gjort att ajg ahr lite högre förväntningar på mig själv och lilla Noona än vad jag har på de hundar jag dömer eller tränar. Men av just den aledningen har jag valt att börja träna viltspår när Noona nästan är 11 månader. Rätt eller fel får tiden utvisa.

Det sorliga är att ajg insett att jag redan gjort en del misstag i grunddressyren och kommer få sota bittert för det i nästkommande steg. Men så länge man lär sig saker varje dag kommer det nog att ordna sig.

Närmast i pipen ligger nu det inofficiella grundprovet, start på allmänlydnadskurs (för att få mer social träning) och sen kommer FART testet i slutet på månaden.
Sen blir det bockjakt första maj följt av Dylta bruk 2-3 maj.
Sen ser vi fram emot en underbar sommar och en underbar fågeljakt i höst.

Nu börjar det dra ihop sig

Här om dagen fick jag ett samtal från Annica där hon övertalade mig att jag och Noona ska iväg på ett grundprov. Noona är i skrivandets stund 10 månader och inte alls i den klass där hon kan prestera bra på ett prov.

MEN det är inte för hennes prestationer som jag kommer åka.
Det handlar helt enkelt om att jag är den som kommer behöva utbildas i vad det hela handlar om. Visst jag jagar fågel, men alla vet att ett prov inte är synonymt med verkligheten på något sätt.
Så i början på april bär det av för att få följa 7 andra hundar och dessutom testa Noona. Det ska bli riktigt roligt att få någon annans vision av hur det hela skall gå till. Så man kan nog säga att det är med stor nyfikenhet som jag nu väntar på att det ska bli påsk.

Sen har vi FART test i slutet av april. Det är nog lite likadant här med, vad är detta? Förhoppningsvis kommer jag att komma ut ur den dagen med en fördjupad insikt och kunskap om min spaniel och hur jag ska hantera henne.

Så nu är det bara vänta på att snön försvinner så vi kan ta tag i viltspårandet på allvar.