Vi lämnade Örebro för att få komma upp till vår sommarstuga, Sjöändan, utanför kloten. Väl där var planen att vi skulle fortsätta jaktträningen av Noona. Denna jaktträning är inte så mycket som det låter, utan mest låta henne få skogsvana och sakta se henne bli mer självständig och våga söka sig ut. Dock fortfarande under hagelbössan. Just nu så söker hon ut dryga 5-10 meter i skogen. Alltid en början får man väl säga. Noona är trots allt bara 5 månader.
Lydnadsdressyren har lite kvar att önska, men i det hela så börjar det släppa mer och mer. Nåväl, väl uppe på marken så stöter vi en ganska stor tjädertupp efter vägen. Jag stannar bilen och i finkläder laddar jag bössan och påbörjar ansmygning. Noona gillade inte vart det här lutade åt, mest därför att hon satt kvar i bilen.
Efter dryga 15 meter in i skogen stöter jag tuppen på nytt och döm av min förvåning när jag sköt bom!
Då kan man fråga sig "hur tusan vet han att det var en bom och inte en skadeskjutning?" I själva skottet såg och kände jag att jag kom en aning bakom tuppen, samt att efter en skottplats undersökning både av mig och Julia samt Noona och Zerafim, de två sistnämnda väger tyngst, konstaterade vi att husse nog borde öva mer på hagelskyttet.
Söndagen bjöd på ett vackert väder, kanske aningen hård vind, men ut i skogen var planen. Alldeles efter att vi passerat gränsen stöter vi en ny tjädertupp. Aningen mindre men jag är inte den som klagar.
Lagom när man höjer sin side-by-side flyger tuppen. Stött av en billst......Hur stor är chansen att det kommer en bil så tidigt och mitt ute i ingenstans..... Nåväl, inget att göra åt det. Bara åka till mossen där vi ska börja gå på.
Hundarna far iväg i en ryslig fart, galda att äntigen få komma ut i skogen. Vi trampar på och vi ser flera legor och spillningsplatser, så det känns att vi är på rätt väg.
När så dagen kommer krypande och vi bestämmer oss för att fara till min far och se hur det gått för dem under morgonvkisten så får vi ett nytt uppflog.
Dryga 15 meter framför lyfter en tjäderhöna, stor och fin. Noona blir stel som en pinne, taxen är i helt andra tankar ochundrar nog mest varför vi förföljer fågel när det finns rådjur i skogen. Själv så är jag inte alls i position för att kunna avlossa skott utan att behöva göra en swing över båda hundarna samt Julia. Så det är bara lugnt hålla inne med skottet och förbanna skogen som alltid tycks komma ivägen.
Julia är dock inte sen att påpeka att där hon stod hade hon perfekt skottläge. Synd bara att hon inte hade bössan med sig..... Nåväl, fika hos min far och höra hur det gått för dem är inte så dåligt det heller.
Varken min far eller Kalle hade fått någon utdelning under dagen. Deras finnspetsar hade visserligen fått jobba hårt, men inget såndskall hade hörts.
Någon kvällsjakt blev det aldrig för tiden det tog att döma hundarna på viltspårsprov drog ut och skymmningen kom fort.
Så tillbaka till Örebro och en skön säng. I det hela taget en lyckad helg med viltkontakt och apportträning med hjälp av en kaja som råkat gå in i Kalles fälla hemma på gården.
Lite biler och en video från helgens aktiviteter.
Kalle med Molly
Noonas första apport av "riktig" fågel
Inför hemresan
Efter duchen
Noonas lek med kajan
