Apporträning

Trots lite ruggigt väder så begav vi oss iväg för att förstärka apportträningen.
Utrustningen för dagen bestod av hund, matte, husse, apportdummy och frolic. Det är med glädje man märker at den tidiga dresyren fortfarande finns kvar. Via hndkommando sätter Julia Noona och jag kastar dummyn så att hon ser den falla i luften. Hon sitter snällt still och väntar på det förlösande apport-kommandot.

Som en blixt far hon iväg och kommer tillbaka med apporten. Här finns viktigaste arbetet just nu. Nämligen avlämningen. I en perfekt värld skulle hon sitta med apporten i munnen ochvänta på att få släppa den. Det är iaf målet som vi just nu jobbar mot. Som hon gör nu fungerar under jakt, men skulle aldrig fungera på ett prov. Nämligen att komma till mig och släppa den framför fötterna.

Efter några försök så står det klart att man akn stoppa henne i själva apporten genom kommando och på så sätt sätta henne igen, något som känns skönt att ha, speciellt för att förebygga knallapportering.

Nästa steg är att få korrekta avlämningar och få henne att sätta sig på pipa eller skott. Om hon nu ska sätta sig det är. Är lite klyven om on ska sitta eller stå. Bägge har sina fördelar och nacktdelar.

I helgen ska vi iväg och skjuta lite lerduvor och förhoppningsvis komma ut i skogen och se om det finns nå orrar eller tjädrar kvar innan toppjakten kommer dragandes.

Ännu en dag med tjädrar

Då var lördagens jaktdag avslutad.
Tots rätt så dåligt väder med regn och ömsom häftiga vindar gav vi oss ut en sista sväg runt 1800.
Vädret blev aningen bättre och Noona var på helspänn över vad som väntade.

På senaste tiden har hon börjat blivit helt vild så fort jaktbyxorna åker fram.
Väl ute i skogen bestämde jag och Julia oss för att dra en repa i närheten av gränsen för att se hur marken såg ut. Varken hon eller jag har någon större erfarenhet av de sidan av vägen, så vi gav oss iväg.

Redan efter några meter så dök vi på vad som antagligen var höstens sista gula kantareller. Snart dök det upp mer svamp i form av taggsvamp och fårticka. Så med påsen full med svamp gick vi vidare för att se om det kunde finnas någon fågel också.

Mörkret kom sakta smygande vartefter vi gick vidare i skogen. Marken var perfekt, ömsom gamal tallskog i kombination med våtmarker.
Efter drygt 3 km hade vi vårt första uppflog för kvällen. Två tjädrar lättade med dånande vingslag. Sorligt nog utanför hagelavstånd. Så vår resa gick vidare.
Skymmningen var nu ett faktum och vi inser att vi är rätt långt borta från vägen. Så med rätt så snabba steg börjar vi navigera oss mot grusvägen som skär rätt igenom marken.
Efter ytterligare 2 km lättar nästa tjädertupp, även han utanför den magiska 35meters gränsen. Noona tittar menande på mig som att hur fan jagar du igentligen, här kliver vi på tjäder och du skjuter inte....

Nu är det rätt dåliga tider för att stötjaga tjäder på våra marker. Löven börjar precis falla och den observation jag gjort, som inte har någon vetenskaplig grund, är den att fågeln sitter betydligt lösare än tidigare på hösten eller efter att snön har fallit.

Så dagen avslutas i halvmörker med tre tämligen trötta jägare.
Men vi har uppnått det viktigaste. Att Noona har fått mer skogsträning och äntligen börjat söka i vind och röra sig i ett spanielmönster. I vår terräng så duger det gott och väl med 10-15 meter, detta eftersom terrängen är så tät och svår att få snabba skott.

Så på det hela så är vi jättenöjda.

Snart helg igen!

Då var det snart helg igen och sedan måndags har jag längtat ut i skogen igen.
Tror Noona delar den åsikten med. Hon är både högt och lågt när man inte "kör slut" på henne med dressyr eller annan träning.

Dock så är hon otroligt lugn och gosig kvällstid, men fram tills dess.....
För en månad sen skulle jag aldrig ha trott att hon end kunde bli rumsren, men peppar peppar, hon har förvånat både mig och Julia med att hålla tätt och börjat säga till när hon vill ut.

förhoppningsvis, om det inte blir för mycket regn, så blir det en tripp upp på jaktmarken för att se om man kan hitta lite fågel. Om inte så får det bli lite viltspårsträning på hemmafronten, kombinerat med lite liggande på soffan.

Noona har skaffat sig ett genuint TV-intresse. Hon är helt fångad av alla de rörliga bilderna och är det sen lite djur med blir hon helt vild. Så man kanske skulle slå på en fgeljakts dvd och se hur hon reagerar.

Så vare sig det blir jakt på marken eller inte så finns det en hel del saker som vi kan aktivera det lilla livet med. Högst upp på listan borde det vara att befästa den grundläggande dressyren ännu hårdare. Vi kan fortfarande inte sätta henne i precis alla situationer. Men det kommer....

Nu är SSRK-Bergslagen inte har mer viltspårsprover detta år får vi nog mer tid för egen viltsprsträning. Målet är att få en fungerande eftersökshund, och även om SKKs regler inte är de mest verklighetstrogna så är deras viltspårs prover ett bra sätt att testa och verifiera att hunden verkligen har möjligheter att fungera som eftersökshund. Inget eftersök är det andra likt trots allt.