Visar inlägg med etikett springerspaniel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett springerspaniel. Visa alla inlägg

lördag 5 september 2009

Dylta Bruk 2 maj

Nu när den andra träffen på Dylta Bruk är avklarad så blev jag påmind att jag borde ta och lägga upp kort och film från första träffen på Dylta Bruk. Så här kommer de.

Först lite inkallningsbilder:


Sen var det lite distraktions övningar
Passivitets övningar är aldrig fel

Sen var det dags för lite ringövningar
Enkel sittövning

Sen bar det iväg till voljären


Passivitet i samband med voljären
Lite enkla videoklipp tagna med vanlig digitalkamera.







onsdag 8 april 2009

Min filisofi runt viltspårandet

Tänkte jag skulle dela med mig av hur jag ser på det här med viltspår och varför jag börjat träna vad som i många ögon anses sent.

Jag är uppväxt med tax och där hade rasen ett undantag från SKKs bestämelser för när en tax fick starta på ett officiellt viltspårsprov. Den ålder de hade förut var 6 månader. Nu för tiden har man höjt denna ålder till 9 månader rätt över för alla raser. När denna ändring genomfördes var det många röster som talade för att man förstörde det träningsupplägg som en del hade för tax (viltspår, drev och/eller gryt).

Med facit i hand så kan jag nog säga att ändringen var bra. Man ska inte börja för tidigt med sådant. Man ska låta valpar vara valpar osv.
Dock inte sagt att de ska få bekanta sig med vad vilt är, tvärtom det är nog bara bra i det långa loppet. Men man ska inte ha fokuserad träning med allt för unga hundar.

Nu kommer säkert någon bli upprörd när jag säger att en springer mognar lite senare och man har andra saker som måste vara befästa tidigare än viltspår för att få en bra jakthund.
Visst taxar mognar snabbare, men här har man inte samma krav när det gäller grundlydnad som en springer har.
En tax (som per definition är "olydig") behöver inte kunna sitt, ligg hit osv i samma utsträckning som en springer. Visst är det alltid bra att ha den lydnaden, men det är inte direkt avgörande för den fortsatta jaktutbildningen.

En springer som ska användas för praktisk jakt behöver ha sitt befäst in i ryggmärgen (under förutsättning att amn använder sitt för att stoppa hunden när ett vilt reser sig). Har man inte denna lydnad finns det ingen mening att fortsätta med fältträning. Så här har vi ett mycket större krav på oss som hundförare och dressörer.

Så i min värld befäster man grundlydnad tills man vet att man kan sätta sin hund i alla situationer. Jag väntar fortfarande på den stunden själv :-)
Ändock har jag nu valt att påbörja viltspårsträning.

Jag ahr dömt många hundar på viltspår och jag har varit med på många skarpa eftersök. Detta har nog gjort att ajg ahr lite högre förväntningar på mig själv och lilla Noona än vad jag har på de hundar jag dömer eller tränar. Men av just den aledningen har jag valt att börja träna viltspår när Noona nästan är 11 månader. Rätt eller fel får tiden utvisa.

Det sorliga är att ajg insett att jag redan gjort en del misstag i grunddressyren och kommer få sota bittert för det i nästkommande steg. Men så länge man lär sig saker varje dag kommer det nog att ordna sig.

Närmast i pipen ligger nu det inofficiella grundprovet, start på allmänlydnadskurs (för att få mer social träning) och sen kommer FART testet i slutet på månaden.
Sen blir det bockjakt första maj följt av Dylta bruk 2-3 maj.
Sen ser vi fram emot en underbar sommar och en underbar fågeljakt i höst.

måndag 6 april 2009

Noonas första viltspår

I går gav vi oss ut för att genomföra Noonas första viltspårsträning. Området vi valde är en rätt öppen mark, snöfritt givetvis.
Spåret vi lade var dryga 60 meter och vi använde dryga 33 cl blod. Vädret var aninen för soligt, lite vatten hade varit idealt. Men man kan inte få allt :-)

Spåret fick mogna dryga 3 timmar och det var med stor bävan som vi begv oss till brottsplatsen.
Julia misstänkte att spåret kanske skulle vara för långt, men jag trode på Noona.

Hon har fåt ordentligt med skogsträning så miljön borde vara något problem. Så blev det också.
Noona reagerade som väntat på blodet genom att bli misstänksam men kunde ändock inte slita sig ifrån det. Hon började spåra och följde spåret perfekt under ett tag.

Sen började problemen. Noona blev lite ängslig, men Julia lugnade ner henne och vi kunde fortsätta spåret utan några större problem. Hon följde spåret och gjorde några ringningar och en mindre bakspårning.

Ringningen är ett helt normalt beteende och om jag ska vara ärlig så föredrar jag ett sånt beteende än det som dagens prov går ut på. Bakspårning är en olat som man måste jobba bort, så här var vi rätt bestämda att Noona skulle komma tillbaka på spåret så fort som möjligt. Hon hittade tillbaka självmant och vi kom fram till spårslutet.

Efter alla dessa nya upplevelser så blev det för mycket att bara ta klöven. Senare hemma så tog hon klöven och efter drygt en timme hemma så somnade hon i soffan och sov hela kvällen.







Noona har fått tag i sin nya favoritsak