Sista träffen på Dylta Bruk

Då var sista helgen på Dylta Bruk avklarad.
Vädret var aningen sämre än vid förra träffen :-) Denna gång hade vi fokus på de mer praktiska sakerna såsom apport, reviering, sök, stopsignal och voljären samt passivitetsträning.


Förra gången var jag lite besviken på att allt började på en så låg nivå. Men nu när jag fått uppleva denna helg så inser jag behovet av att skynda långsamt. Det vi gjorde denna gång krävde enormt mycket av hundarna och jag var långt ifrån vad som vore hälsosamt för att med gott samvete släppa Noona fri på solrosfältet.

Den lydnad som behövs är inget man akn skämta bort, utan här behöver jag jobba oerhört mycket! Och nu ska Noona få några dagars vila, sen ska vi dra igång igen med lydnad och passivitet.

När vi stod nere på fältet och Leif släppte rapphönsen så de sprang mer eller mindre rätt på Winnie och Noona trodde jag att de skulle skrika ihjäl sig. Det blev rätt lite bilder eftersom vädret var dåligt och att när det väl gällde så gick det så otroligt fort.

Noona stötte fågel både fredag och lördag. Och på lördagen kunde jag faktiskt få henne att sätta sig i uppfloget. Frågan är vem som var mest förvånad.....

Vad fick vi för omdöme av Leif då?
Jo han sa att Karin med Classic var den som var närmast att kunna starta på ett prov. Föga förvånande för oss närvarande, men skönt att höra iaf.
I övrigt så gav han H-kullen (representerade av Noona, Winnie och Easy) ett bra omdöme och han medgav att hans hundar skulle ha det svårt att hålla takten med dem, samt att de hade ett mycket stort jaktintresse. Detta är jätteroligt att höra. Men det sätter även lite press på mig. Fast så bör det vara.....

Så nu är det abra ut och öva apport och lydnad.
Jag vill tacka alla som var där och gjorde det till mycket lyckade dagar.

Inte roligt att få vänta

Full fart i solrosorna

Charlie

Easy

Oh vad gott godis du har matte

Här väntar vi på vår tur

Tilda

Ge mig mer godis....

Julia fick till två filmer åxå

Noona övar reviering i solrosorna


Lite stadge träning

Och efter en krävande helg kan det se ut så här

Dylta Bruk 2 maj

Nu när den andra träffen på Dylta Bruk är avklarad så blev jag påmind att jag borde ta och lägga upp kort och film från första träffen på Dylta Bruk. Så här kommer de.

Först lite inkallningsbilder:


Sen var det lite distraktions övningar
Passivitets övningar är aldrig fel

Sen var det dags för lite ringövningar
Enkel sittövning

Sen bar det iväg till voljären


Passivitet i samband med voljären
Lite enkla videoklipp tagna med vanlig digitalkamera.

Min filisofi runt viltspårandet

Tänkte jag skulle dela med mig av hur jag ser på det här med viltspår och varför jag börjat träna vad som i många ögon anses sent.

Jag är uppväxt med tax och där hade rasen ett undantag från SKKs bestämelser för när en tax fick starta på ett officiellt viltspårsprov. Den ålder de hade förut var 6 månader. Nu för tiden har man höjt denna ålder till 9 månader rätt över för alla raser. När denna ändring genomfördes var det många röster som talade för att man förstörde det träningsupplägg som en del hade för tax (viltspår, drev och/eller gryt).

Med facit i hand så kan jag nog säga att ändringen var bra. Man ska inte börja för tidigt med sådant. Man ska låta valpar vara valpar osv.
Dock inte sagt att de ska få bekanta sig med vad vilt är, tvärtom det är nog bara bra i det långa loppet. Men man ska inte ha fokuserad träning med allt för unga hundar.

Nu kommer säkert någon bli upprörd när jag säger att en springer mognar lite senare och man har andra saker som måste vara befästa tidigare än viltspår för att få en bra jakthund.
Visst taxar mognar snabbare, men här har man inte samma krav när det gäller grundlydnad som en springer har.
En tax (som per definition är "olydig") behöver inte kunna sitt, ligg hit osv i samma utsträckning som en springer. Visst är det alltid bra att ha den lydnaden, men det är inte direkt avgörande för den fortsatta jaktutbildningen.

En springer som ska användas för praktisk jakt behöver ha sitt befäst in i ryggmärgen (under förutsättning att amn använder sitt för att stoppa hunden när ett vilt reser sig). Har man inte denna lydnad finns det ingen mening att fortsätta med fältträning. Så här har vi ett mycket större krav på oss som hundförare och dressörer.

Så i min värld befäster man grundlydnad tills man vet att man kan sätta sin hund i alla situationer. Jag väntar fortfarande på den stunden själv :-)
Ändock har jag nu valt att påbörja viltspårsträning.

Jag ahr dömt många hundar på viltspår och jag har varit med på många skarpa eftersök. Detta har nog gjort att ajg ahr lite högre förväntningar på mig själv och lilla Noona än vad jag har på de hundar jag dömer eller tränar. Men av just den aledningen har jag valt att börja träna viltspår när Noona nästan är 11 månader. Rätt eller fel får tiden utvisa.

Det sorliga är att ajg insett att jag redan gjort en del misstag i grunddressyren och kommer få sota bittert för det i nästkommande steg. Men så länge man lär sig saker varje dag kommer det nog att ordna sig.

Närmast i pipen ligger nu det inofficiella grundprovet, start på allmänlydnadskurs (för att få mer social träning) och sen kommer FART testet i slutet på månaden.
Sen blir det bockjakt första maj följt av Dylta bruk 2-3 maj.
Sen ser vi fram emot en underbar sommar och en underbar fågeljakt i höst.