En spanieljägares verklighet: rapphöns

måndag 1 mars 2010

Noona och fågel

När jag kom hem från HundCampus var jag fylld med förväntan över hur jag skulle kunna få Noona att börja intressera sig för fågel, och i förlängningen apportering.

Så efter att hon fått hämta sig (läs husse fått hämta sig :-)) så tog jag och satt mig framför tv:n med ett a4. Jag bröt ned problemet i mindre beståndsdelar och tänkte ut ett sätt hur jag skulle kunna ta mig ann själva problemet.

När detta var färdigt så tog jag fram en rapphöna ur frysen. Så som sig bör så såg jag till att den var torr och "fräsch". Hur fräsch en frusen rapphöna nu kan bli.
Jag placerade fågeln på köksgolvet och gjorde mig redo med klickern och ruggiga mängder frolic.

Efter bara ett litet tag, och löjligt mycket frolic, så sprang noona runt med fågeln. Mallig som tusan. Med mig efter om möjligt mer mallig.
Nu är det dags för nästa steg. Att få henne att hålla fast i fågeln. En övning som jag ser fram emot att lyckas med!

söndag 6 september 2009

Sista träffen på Dylta Bruk

Då var sista helgen på Dylta Bruk avklarad.
Vädret var aningen sämre än vid förra träffen :-) Denna gång hade vi fokus på de mer praktiska sakerna såsom apport, reviering, sök, stopsignal och voljären samt passivitetsträning.

Förra gången var jag lite besviken på att allt började på en så låg nivå. Men nu när jag fått uppleva denna helg så inser jag behovet av att skynda långsamt. Det vi gjorde denna gång krävde enormt mycket av hundarna och jag var långt ifrån vad som vore hälsosamt för att med gott samvete släppa Noona fri på solrosfältet.

Den lydnad som behövs är inget man akn skämta bort, utan här behöver jag jobba oerhört mycket! Och nu ska Noona få några dagars vila, sen ska vi dra igång igen med lydnad och passivitet.

När vi stod nere på fältet och Leif släppte rapphönsen så de sprang mer eller mindre rätt på Winnie och Noona trodde jag att de skulle skrika ihjäl sig. Det blev rätt lite bilder eftersom vädret var dåligt och att när det väl gällde så gick det så otroligt fort.

Noona stötte fågel både fredag och lördag. Och på lördagen kunde jag faktiskt få henne att sätta sig i uppfloget. Frågan är vem som var mest förvånad.....

Vad fick vi för omdöme av Leif då?
Jo han sa att Karin med Classic var den som var närmast att kunna starta på ett prov. Föga förvånande för oss närvarande, men skönt att höra iaf.
I övrigt så gav han H-kullen (representerade av Noona, Winnie och Easy) ett bra omdöme och han medgav att hans hundar skulle ha det svårt att hålla takten med dem, samt att de hade ett mycket stort jaktintresse. Detta är jätteroligt att höra. Men det sätter även lite press på mig. Fast så bör det vara.....

Så nu är det abra ut och öva apport och lydnad.
Jag vill tacka alla som var där och gjorde det till mycket lyckade dagar.