FART test

Då har vi varit iväg på FART test med Noona.
Vi var totalt 5 hundar som testades enligt mallen för FART test.
Det jag först upplevde vid testet var att detta är ett utmärkt sätt att lära känna just den individ som jag har att leva med. Det ger också väldigt bra hjälp om hur man bör fortsätta sin dressyr och träning för att få en bra hund.

När vi var i strängnäs och hade grundprovs utbildning så tänkte jag...Detta kommer Noona aldrig kalra av. Vi har ju inte tränat något. Där gick allt perfekt.
När vi åkte på FART test så tänkte jag. Noona vet hur man apporterar och lämnar in. Hon är rätt så livlig, men hon är inte så gamal. Hon kan sitt, ligg, hit osv. Även på handkommando.

Första momentet.
Tillgänglighet:
Med neutral förare hade hon inga som helst intentioner att följa efter föraren, utan var mer intresserad av vart jag var. Men när föraren hade godis i handen så var det inga som helst problem. Så här framgick det att hon var tillgänglig och hanterbar samt inga tecken på aggresion. För att se ifall hon hade något bytesintresse så kastades en dummy. Noona for iväg som en kanonkula och nosade på dummyn och vände sedan om.
Här började jag misstänka att detta kanske inte skulle gå så bra, men va fan vi kör på. När jag fick kasta dummyn så fanns det mer intresse av att hämta den, men inte alls så som det varit tidiagre eller när vi var i strängnäs.

Andra momentet.
Buren:
Här släpps en dummy i en bur som har lite olika öppningar. Målet är att se dådkraft och vilja att forcera hinder för att ta bytet. Eftersom det inte var husse eller matte som kastade apportföremålet så fanns det inget intresse att apportera och vi hamnade på "kan ej bedömas"

Tredje momentet.
Bläckfisken:
Föraren (jag) placeras utmed en väg och en tygtrasa far förbi i hög fart. Målet är att se förföljande och grepp. Även med motstånd.
Noona far efter trasan när den har paserat och jag släppt henne. Hon tar en lätt cirkel runt den. Nosar och vänder och springer till publiken och kollar vad de gör. Så i stort samma beteende som i de övriga momenten. Betyg, bra uppfattningsgörmåga, bra intresse, inget behov av att greppa -> Kan en bedömas.

Fjärde momentet.
Sök:
Testledaren kastar ett apportobjekt och man bedömer hur bra sökmönster hunden har.
Eftersom det inte var jag som kastade så fanns det inget intresse från början att hämta och Noona kollade in publiken och vad de gjorde instället.
Dock hade hon inga problem att köra ned huvudet i det mörka hålet för att nosa på dummyn, men något hämtande blev det inte.

Femte momentet
Spöket:
Här placeras föraren på anvisad plats och hunden bredvid. Ur skogen dras sedan en målad trskiva på en släde. Detta går sakta och de flesta hundar svarar med att skälla. Målet är att se hur hunden hanterar sin rädsla och eventuella aggresioner.
Noona skällde och blev rätt stel. Hennes svans for nästan mellan benen och hon reste ragg. Hon gjorde vissa försök att lösa problemet, men var för rädd. När vi till slut lade ner "spöket" var det inga problem. Här gjorde testledaren ett bra jobb med att avdramatisera situationen och det fick ta den tid det behövde för att få tillbaka hundarna.

Efter testet fick vi goda råd och insikter om hur vi skulle kunna träna framöver och hur vi kan hjälpa våra hundar så gott det går med att få dem till den nivå vi vill ha dem på.
Noona bedömdes ligga konstant hög i stressfaktor och att vi måste finna ett sätt att få ner henne i tempo mellan olika arbetssituationer. Rådet som gavs var att ta bort alla leksaker och ha henne sovande hemma för att sedan få en explosiv hund i arbete. Men så fort vi kommer hem ska hon lugnas ner och sova.

Jag vet inte om jag delar testledarnas åsikter om att inga hundar skall ha leksaker, men vi kommer definitivt testa för att se ifall vi får någon skillnad.

Nu återstår det att se ifall vi kan få tillbaka den bra arbetande hunden vi hade före provet. Vi får alltid se när vi ska iväg till Dylta Bruk.

Min filisofi runt viltspårandet

Tänkte jag skulle dela med mig av hur jag ser på det här med viltspår och varför jag börjat träna vad som i många ögon anses sent.

Jag är uppväxt med tax och där hade rasen ett undantag från SKKs bestämelser för när en tax fick starta på ett officiellt viltspårsprov. Den ålder de hade förut var 6 månader. Nu för tiden har man höjt denna ålder till 9 månader rätt över för alla raser. När denna ändring genomfördes var det många röster som talade för att man förstörde det träningsupplägg som en del hade för tax (viltspår, drev och/eller gryt).

Med facit i hand så kan jag nog säga att ändringen var bra. Man ska inte börja för tidigt med sådant. Man ska låta valpar vara valpar osv.
Dock inte sagt att de ska få bekanta sig med vad vilt är, tvärtom det är nog bara bra i det långa loppet. Men man ska inte ha fokuserad träning med allt för unga hundar.

Nu kommer säkert någon bli upprörd när jag säger att en springer mognar lite senare och man har andra saker som måste vara befästa tidigare än viltspår för att få en bra jakthund.
Visst taxar mognar snabbare, men här har man inte samma krav när det gäller grundlydnad som en springer har.
En tax (som per definition är "olydig") behöver inte kunna sitt, ligg hit osv i samma utsträckning som en springer. Visst är det alltid bra att ha den lydnaden, men det är inte direkt avgörande för den fortsatta jaktutbildningen.

En springer som ska användas för praktisk jakt behöver ha sitt befäst in i ryggmärgen (under förutsättning att amn använder sitt för att stoppa hunden när ett vilt reser sig). Har man inte denna lydnad finns det ingen mening att fortsätta med fältträning. Så här har vi ett mycket större krav på oss som hundförare och dressörer.

Så i min värld befäster man grundlydnad tills man vet att man kan sätta sin hund i alla situationer. Jag väntar fortfarande på den stunden själv :-)
Ändock har jag nu valt att påbörja viltspårsträning.

Jag ahr dömt många hundar på viltspår och jag har varit med på många skarpa eftersök. Detta har nog gjort att ajg ahr lite högre förväntningar på mig själv och lilla Noona än vad jag har på de hundar jag dömer eller tränar. Men av just den aledningen har jag valt att börja träna viltspår när Noona nästan är 11 månader. Rätt eller fel får tiden utvisa.

Det sorliga är att ajg insett att jag redan gjort en del misstag i grunddressyren och kommer få sota bittert för det i nästkommande steg. Men så länge man lär sig saker varje dag kommer det nog att ordna sig.

Närmast i pipen ligger nu det inofficiella grundprovet, start på allmänlydnadskurs (för att få mer social träning) och sen kommer FART testet i slutet på månaden.
Sen blir det bockjakt första maj följt av Dylta bruk 2-3 maj.
Sen ser vi fram emot en underbar sommar och en underbar fågeljakt i höst.

Nu börjar det dra ihop sig

Här om dagen fick jag ett samtal från Annica där hon övertalade mig att jag och Noona ska iväg på ett grundprov. Noona är i skrivandets stund 10 månader och inte alls i den klass där hon kan prestera bra på ett prov.

MEN det är inte för hennes prestationer som jag kommer åka.
Det handlar helt enkelt om att jag är den som kommer behöva utbildas i vad det hela handlar om. Visst jag jagar fågel, men alla vet att ett prov inte är synonymt med verkligheten på något sätt.
Så i början på april bär det av för att få följa 7 andra hundar och dessutom testa Noona. Det ska bli riktigt roligt att få någon annans vision av hur det hela skall gå till. Så man kan nog säga att det är med stor nyfikenhet som jag nu väntar på att det ska bli påsk.

Sen har vi FART test i slutet av april. Det är nog lite likadant här med, vad är detta? Förhoppningsvis kommer jag att komma ut ur den dagen med en fördjupad insikt och kunskap om min spaniel och hur jag ska hantera henne.

Så nu är det bara vänta på att snön försvinner så vi kan ta tag i viltspårandet på allvar.