Sista träffen på Dylta Bruk

Då var sista helgen på Dylta Bruk avklarad.
Vädret var aningen sämre än vid förra träffen :-) Denna gång hade vi fokus på de mer praktiska sakerna såsom apport, reviering, sök, stopsignal och voljären samt passivitetsträning.


Förra gången var jag lite besviken på att allt började på en så låg nivå. Men nu när jag fått uppleva denna helg så inser jag behovet av att skynda långsamt. Det vi gjorde denna gång krävde enormt mycket av hundarna och jag var långt ifrån vad som vore hälsosamt för att med gott samvete släppa Noona fri på solrosfältet.

Den lydnad som behövs är inget man akn skämta bort, utan här behöver jag jobba oerhört mycket! Och nu ska Noona få några dagars vila, sen ska vi dra igång igen med lydnad och passivitet.

När vi stod nere på fältet och Leif släppte rapphönsen så de sprang mer eller mindre rätt på Winnie och Noona trodde jag att de skulle skrika ihjäl sig. Det blev rätt lite bilder eftersom vädret var dåligt och att när det väl gällde så gick det så otroligt fort.

Noona stötte fågel både fredag och lördag. Och på lördagen kunde jag faktiskt få henne att sätta sig i uppfloget. Frågan är vem som var mest förvånad.....

Vad fick vi för omdöme av Leif då?
Jo han sa att Karin med Classic var den som var närmast att kunna starta på ett prov. Föga förvånande för oss närvarande, men skönt att höra iaf.
I övrigt så gav han H-kullen (representerade av Noona, Winnie och Easy) ett bra omdöme och han medgav att hans hundar skulle ha det svårt att hålla takten med dem, samt att de hade ett mycket stort jaktintresse. Detta är jätteroligt att höra. Men det sätter även lite press på mig. Fast så bör det vara.....

Så nu är det abra ut och öva apport och lydnad.
Jag vill tacka alla som var där och gjorde det till mycket lyckade dagar.

Inte roligt att få vänta

Full fart i solrosorna

Charlie

Easy

Oh vad gott godis du har matte

Här väntar vi på vår tur

Tilda

Ge mig mer godis....

Julia fick till två filmer åxå

Noona övar reviering i solrosorna


Lite stadge träning

Och efter en krävande helg kan det se ut så här

Dylta Bruk 2 maj

Nu när den andra träffen på Dylta Bruk är avklarad så blev jag påmind att jag borde ta och lägga upp kort och film från första träffen på Dylta Bruk. Så här kommer de.

Först lite inkallningsbilder:


Sen var det lite distraktions övningar
Passivitets övningar är aldrig fel

Sen var det dags för lite ringövningar
Enkel sittövning

Sen bar det iväg till voljären


Passivitet i samband med voljären
Lite enkla videoklipp tagna med vanlig digitalkamera.

Första dan till slut

Äntligen kom vi ut i skogen.
Dagen började bra med ett uppflog en bit ute på mossen. Men tjäderhönan flög vackert ur skottvidden. Men nu var ångan uppe och lyckligtvis såg jag var hönan flög.

Så, lite omdirigering av rutten så fortsatte vi jakten. Jag positonerade Julia 10 meter till vänster om mig och sen tryckte vi såten.
Julia hann inte med vid nästa uppflog och avstod på föredömligt sätt. Åter igen så såg vi vart hönan tog vägen och åter igen så la vi om rutten.

Nästa uppflog var det min tur och jag klämde av högerpipan på min side-by-side som är fullt trångborrad. Olyckligt nog så fick jag en 3/4 bom men jag såg att vingen var träffad för hönan girade hårt vänster.

Så jag positionerade Julia på den intill liggande grusvägen medans jag tryckte av såten i hög fart.
Lyckligtvis så lyfte hönan och kom rätt emot Julia och hon fick in en perfekt träff och slutligen så var jakten på hönan över.

Apportering

Då vädret inte var så givande för fågeljakt de senaste dagarna så ägnade vi oss åt lite apporteringsträning.
Med dummy går allt som en dans, men problemen börjar när vi ska arbeta med fågel.

Jag har än så länge bara använt mig av kråka och skata som varit frysta (dock upptinade vid träningen). Här vill Noona knappt ens lukta på fågeln. Är det någon so har några bra tips på hur jag kan få henne att apportera vanligt vilt?

Det senaste som jag börjat med är att jag satt fast vingarna från en kråka på dummyn. Detta har gett en viss effekt, men bara en liten, då hon knappt vill ta den heller.

Men skam den som ger sig. Det är bara ut och träna mera!

Imorgon börjar det

Då var det äntligen dags för det magiska datumet den 25:e augusti.
Premiär för skogsfågel.

Man kan alltid hoppas att detta fågelår blir bättre än 2008.
Vi hade gott om fågel på markerna, men man märkte att stammen var betydligt mindre. Ändock fälldes det en hel del fågel. Det som var mest positivt var att samtliga jägare höll inne med skotten när det gällde hönor.

Denna sommar har varit allt annat än idealisk för skogsfågeln. Blött och kyla är de värsta förhållandena för kvaliteten på äggskalet. Vidare så gör det att kycklingarna får det väldigt tufft att klara sig. Under normala förhållanden så är dödligheten enormt stor inom skogsfågelkullarna.
Man räknar med att 90% av årskullen dukar under för kyla, brist på mat, jakt och predatorer.

Detta får en att tänka när man får möjligheten att utforma viltvårdspolicyn för vårt jaktlag. Det vi har gjort det första året är att begränsa avskjutningen till ett fast tal för varje medlem. Detta tal ligger visserligen högre än vad genomsnittet är för medlemmarna, men jag tror verkligen att det kommer gynna stammen av skogsfågeln. Vidare så infördes en gräns vid max två hönor.

Jag hoppas att detta kommer ge en kraftigare skogsfågelstam och att det blir många roliga jakter över Noona redan nästa år.

Hmmm nu hamnade jag lite off topic :-)
Jo, den 25:e.......
Imorgon startar det mest magiska i mitt jaktår och jag sitter tämligen nyopererad, beordrad att endast stå eller ligga. Dock så är jag sjukskriven så jag antar att jag måste stå på lite olika platser runt om i skogen imorgon :-) I värsta fall får jag väl ligga i zonkanterna

Hoppas ni får en lika magisk fågelvecka som jag tänker ha

Mindre uppehåll

När allt såg så bra ut så händer det alltid något....
Igår så åkte jag in för en mindre operation. Så nu är jag beordrad att ligga eller stå...
Men snart ska vi vara på språng igen.

Nu närmar det sig

Ja, snart börjar fågeljakten på allvar.
Mygg, fixa i skogen och försök till överlistande av orre och tjäder tillsammans med Julia.
Vad kan vara bättre än det?

Jo att få ha med sig Noona. Enligt min bedömning så kommer det göra mer skada än nytta med att ha med isg Noona. Hon är fortfarande för intresserad av fågel och all kontakt under jaktförhållanden där hon kan få möjligheten att rusa ur kontroll kommer bara generera ofantligt mycket arbete.

Jag har tränat väldigt mycket passivitet, men det finns alltid mer att jobba med