söndag 20 september 2009

Träning av apportering

En av våra stora problem är apporteringen. Vi har flera problem, men detta är det som jag misstänker blir det svåraste att korrigera.

Bakgrund:
Som riktigt liten var Noona sen med att vilja bära saker. Något som gradvis försvann, och nu är hon tokig i att bära saker. Så ja, jag skulle kunna dra mig så långt till att klassa henne som spontanapportör.
Vid förra hösten så tog hon kråkfågel i munnen och hade inga problem att springa runt med dessa.

Dagsläge:
Noona hämtar dummies som jag eller Julia lägger ut eller kastar.
Hon tar inte rapphöna eller kanin som vi lägger ut eller kastar.
Hon tar inte dummies som andra kastar, i alla fall en slutledning som vi dragit efter grundprovets genomförande. Hon tog dock dummies som Agustinsson kastade vid grundprovsträningen. På Dylta Bruk så tog hon varken dummies eller fågel. Tror hon var alldeles för uppspelt med alla andra hundar runt omkring sig.

Plan:
Efter dummy-bytet med Annica så var det intressant att se vad hon gjorde med en dummy som varit använd av någon annan. Så vi steg ut på gräsmattan på baksidan och gjorde några prov apporter. Reultat: Klockrent apporteringsarbete. Bra grepp. Perfekta avlämningar. Bra fart och glädje. Så nästa steg var att stänga in Noona i redskapsboden medans vi placerade ut samma dummy någonstans på gräsmattan/rabatterna. Återigen ett klockrent arbete.

Så..........
Så nu återstår det att ta sig upp till brukshundskluben och låna lite personal som kan bistå som kastare och gärna låna några av deras dummies för att se resultatet och jobba in ett bättre beteende.

När sedan det är befäst så kommer jag att gå över till fågel. Planen här är att trä en strumpa över fågeln och på så vis göra den mer till en dummy, fast med viltdoft/smak.
Löser detta inte Noonas ovilja så kommer jag ta in hela apportarbetet på ren lydnad. Kan jag få apporteringen att fungera fläckfritt med spontanmetoden blir jag glad, frågan är ifall man kan lite på en spontanapportör i alla lägen? Är apporten indriven på lydnad vet man trots allt att apportering fungerar, kanske med lite sämre vilja/fart/glädje men det fungerar.

Vilken väg vi tar återstår att se efter lite mer empiriska experiment.

Inga kommentarer: