tisdag 28 oktober 2008

Apporträning

Trots lite ruggigt väder så begav vi oss iväg för att förstärka apportträningen.
Utrustningen för dagen bestod av hund, matte, husse, apportdummy och frolic. Det är med glädje man märker at den tidiga dresyren fortfarande finns kvar. Via hndkommando sätter Julia Noona och jag kastar dummyn så att hon ser den falla i luften. Hon sitter snällt still och väntar på det förlösande apport-kommandot.

Som en blixt far hon iväg och kommer tillbaka med apporten. Här finns viktigaste arbetet just nu. Nämligen avlämningen. I en perfekt värld skulle hon sitta med apporten i munnen ochvänta på att få släppa den. Det är iaf målet som vi just nu jobbar mot. Som hon gör nu fungerar under jakt, men skulle aldrig fungera på ett prov. Nämligen att komma till mig och släppa den framför fötterna.

Efter några försök så står det klart att man akn stoppa henne i själva apporten genom kommando och på så sätt sätta henne igen, något som känns skönt att ha, speciellt för att förebygga knallapportering.

Nästa steg är att få korrekta avlämningar och få henne att sätta sig på pipa eller skott. Om hon nu ska sätta sig det är. Är lite klyven om on ska sitta eller stå. Bägge har sina fördelar och nacktdelar.

I helgen ska vi iväg och skjuta lite lerduvor och förhoppningsvis komma ut i skogen och se om det finns nå orrar eller tjädrar kvar innan toppjakten kommer dragandes.

lördag 4 oktober 2008

Ännu en dag med tjädrar

Då var lördagens jaktdag avslutad.
Tots rätt så dåligt väder med regn och ömsom häftiga vindar gav vi oss ut en sista sväg runt 1800.
Vädret blev aningen bättre och Noona var på helspänn över vad som väntade.

På senaste tiden har hon börjat blivit helt vild så fort jaktbyxorna åker fram.
Väl ute i skogen bestämde jag och Julia oss för att dra en repa i närheten av gränsen för att se hur marken såg ut. Varken hon eller jag har någon större erfarenhet av de sidan av vägen, så vi gav oss iväg.

Redan efter några meter så dök vi på vad som antagligen var höstens sista gula kantareller. Snart dök det upp mer svamp i form av taggsvamp och fårticka. Så med påsen full med svamp gick vi vidare för att se om det kunde finnas någon fågel också.

Mörkret kom sakta smygande vartefter vi gick vidare i skogen. Marken var perfekt, ömsom gamal tallskog i kombination med våtmarker.
Efter drygt 3 km hade vi vårt första uppflog för kvällen. Två tjädrar lättade med dånande vingslag. Sorligt nog utanför hagelavstånd. Så vår resa gick vidare.
Skymmningen var nu ett faktum och vi inser att vi är rätt långt borta från vägen. Så med rätt så snabba steg börjar vi navigera oss mot grusvägen som skär rätt igenom marken.
Efter ytterligare 2 km lättar nästa tjädertupp, även han utanför den magiska 35meters gränsen. Noona tittar menande på mig som att hur fan jagar du igentligen, här kliver vi på tjäder och du skjuter inte....

Nu är det rätt dåliga tider för att stötjaga tjäder på våra marker. Löven börjar precis falla och den observation jag gjort, som inte har någon vetenskaplig grund, är den att fågeln sitter betydligt lösare än tidigare på hösten eller efter att snön har fallit.

Så dagen avslutas i halvmörker med tre tämligen trötta jägare.
Men vi har uppnått det viktigaste. Att Noona har fått mer skogsträning och äntligen börjat söka i vind och röra sig i ett spanielmönster. I vår terräng så duger det gott och väl med 10-15 meter, detta eftersom terrängen är så tät och svår att få snabba skott.

Så på det hela så är vi jättenöjda.

torsdag 2 oktober 2008

Snart helg igen!

Då var det snart helg igen och sedan måndags har jag längtat ut i skogen igen.
Tror Noona delar den åsikten med. Hon är både högt och lågt när man inte "kör slut" på henne med dressyr eller annan träning.

Dock så är hon otroligt lugn och gosig kvällstid, men fram tills dess.....
För en månad sen skulle jag aldrig ha trott att hon end kunde bli rumsren, men peppar peppar, hon har förvånat både mig och Julia med att hålla tätt och börjat säga till när hon vill ut.

förhoppningsvis, om det inte blir för mycket regn, så blir det en tripp upp på jaktmarken för att se om man kan hitta lite fågel. Om inte så får det bli lite viltspårsträning på hemmafronten, kombinerat med lite liggande på soffan.

Noona har skaffat sig ett genuint TV-intresse. Hon är helt fångad av alla de rörliga bilderna och är det sen lite djur med blir hon helt vild. Så man kanske skulle slå på en fgeljakts dvd och se hur hon reagerar.

Så vare sig det blir jakt på marken eller inte så finns det en hel del saker som vi kan aktivera det lilla livet med. Högst upp på listan borde det vara att befästa den grundläggande dressyren ännu hårdare. Vi kan fortfarande inte sätta henne i precis alla situationer. Men det kommer....

Nu är SSRK-Bergslagen inte har mer viltspårsprover detta år får vi nog mer tid för egen viltsprsträning. Målet är att få en fungerande eftersökshund, och även om SKKs regler inte är de mest verklighetstrogna så är deras viltspårs prover ett bra sätt att testa och verifiera att hunden verkligen har möjligheter att fungera som eftersökshund. Inget eftersök är det andra likt trots allt.

tisdag 30 september 2008

Helgens utflykt

Vi lämnade Örebro för att få komma upp till vår sommarstuga, Sjöändan, utanför kloten. Väl där var planen att vi skulle fortsätta jaktträningen av Noona. Denna jaktträning är inte så mycket som det låter, utan mest låta henne få skogsvana och sakta se henne bli mer självständig och våga söka sig ut. Dock fortfarande under hagelbössan. Just nu så söker hon ut dryga 5-10 meter i skogen. Alltid en början får man väl säga. Noona är trots allt bara 5 månader.

Lydnadsdressyren har lite kvar att önska, men i det hela så börjar det släppa mer och mer. Nåväl, väl uppe på marken så stöter vi en ganska stor tjädertupp efter vägen. Jag stannar bilen och i finkläder laddar jag bössan och påbörjar ansmygning. Noona gillade inte vart det här lutade åt, mest därför att hon satt kvar i bilen.

Efter dryga 15 meter in i skogen stöter jag tuppen på nytt och döm av min förvåning när jag sköt bom!

Då kan man fråga sig "hur tusan vet han att det var en bom och inte en skadeskjutning?" I själva skottet såg och kände jag att jag kom en aning bakom tuppen, samt att efter en skottplats undersökning både av mig och Julia samt Noona och Zerafim, de två sistnämnda väger tyngst, konstaterade vi att husse nog borde öva mer på hagelskyttet.

Söndagen bjöd på ett vackert väder, kanske aningen hård vind, men ut i skogen var planen. Alldeles efter att vi passerat gränsen stöter vi en ny tjädertupp. Aningen mindre men jag är inte den som klagar.

Lagom när man höjer sin side-by-side flyger tuppen. Stött av en billst......Hur stor är chansen att det kommer en bil så tidigt och mitt ute i ingenstans..... Nåväl, inget att göra åt det. Bara åka till mossen där vi ska börja gå på.

Hundarna far iväg i en ryslig fart, galda att äntigen få komma ut i skogen. Vi trampar på och vi ser flera legor och spillningsplatser, så det känns att vi är på rätt väg.

När så dagen kommer krypande och vi bestämmer oss för att fara till min far och se hur det gått för dem under morgonvkisten så får vi ett nytt uppflog.

Dryga 15 meter framför lyfter en tjäderhöna, stor och fin. Noona blir stel som en pinne, taxen är i helt andra tankar ochundrar nog mest varför vi förföljer fågel när det finns rådjur i skogen. Själv så är jag inte alls i position för att kunna avlossa skott utan att behöva göra en swing över båda hundarna samt Julia. Så det är bara lugnt hålla inne med skottet och förbanna skogen som alltid tycks komma ivägen.

Julia är dock inte sen att påpeka att där hon stod hade hon perfekt skottläge. Synd bara att hon inte hade bössan med sig..... Nåväl, fika hos min far och höra hur det gått för dem är inte så dåligt det heller.

Varken min far eller Kalle hade fått någon utdelning under dagen. Deras finnspetsar hade visserligen fått jobba hårt, men inget såndskall hade hörts.

Någon kvällsjakt blev det aldrig för tiden det tog att döma hundarna på viltspårsprov drog ut och skymmningen kom fort.

Så tillbaka till Örebro och en skön säng. I det hela taget en lyckad helg med viltkontakt och apportträning med hjälp av en kaja som råkat gå in i Kalles fälla hemma på gården.


Lite biler och en video från helgens aktiviteter.

Kalle med Molly



Noonas första apport av "riktig" fågel


Inför hemresan



Efter duchen



Noonas lek med kajan